top of page

Transportstyrelsens krav på varaktig nykterhet väcker kritik och rättsliga frågor

Uppdaterat: för 3 timmar sedan

Under senare tid har en omfattande debatt väckts kring Transportstyrelsens återkallelser av körkort baserat på förhöjda PEth-prov. Nyligen har domstolspraxis på området ändrats, då Kammarrätten i Stockholm (mål nr 1089-25) har fastslagit att ett fåtal förhöjda provresultat av alkoholmarkören PEth inte i sig är tillräckligt för att fastställa ett en person har alkoholbruk som utgör hinder för körkortsinnehav. Utöver den redan uppmärksammade frågan gällande återkallelser baserade på ett fåtal förhöjda PEth-värden, vill vi uppmärksamma några ytterligare aspekter som sällan lyfts men som är av stor betydelse för rättssäkerheten och de enskilda som drabbas. Det gäller det krav på så kallad varaktig verifierad nykterhet som ställs på personer med en tidigare diagnos av missbruk eller beroende.

 

Kravet på verifierad nykterhet

För de personer som någon gång fått diagnosen missbruk eller beroende – oavsett om det gäller alkohol eller narkotika – kräver Transportstyrelsen att dessa personer genomgår regelbunden provtagning av alkohol och narkotika under en observationsperiod om sex månader. Enligt Transportstyrelsens medicinska föreskrifter (TSFS 2010:125) finns ingen bortre tidsgräns för hur lång tid som måste ha gått sedan diagnosen för att kravet på verifierad nykterhet ska träda i kraft; utgångspunkten är att den som någon gång uppfyllt kriterierna för missbruk eller beroende är tvungen att verifiera sin nykterhet för att kunna få tillbaka sitt körkort.

 

Efter observationsperioden kan personen återfå sitt körkort eller beviljas körkortstillstånd om proverna är godkända, men därefter läggs ytterligare observationstider på, för att Transportstyrelsen ska kunna följa upp om personen fortsätter att ha ett nyktert levnadssätt. I praktiken innebär detta att varje körkortshavare måste genomgå regelbunden provtagning i totalt 24 månader för att få behålla sitt körkort. Utöver de höga kostnaderna, innebär detta självklart även en psykisk påfrestning och stigmatisering för de personer som måste genomgå proverna.

 

Enstaka förhöjda alkoholmarkörer är fortfarande tillräckligt för återkallelse och avslag

Det är viktigt att notera att Transportstyrelsens medicinska föreskrifter inte ställer upp ett krav på att samtliga alkoholprover under observationsperioden måste ligga under referensvärdet för den aktuella alkoholmarkören. I föreskrifterna finns dock ett allmänt råd som anger att ”Med nykterhet bör i dessa föreskrifter förstås, när det gäller alkohol, att biologiska markörer ligger inom referensområdet eller att det kan styrkas att förhöjda värden beror på annat än alkoholkonsumtion.” Eftersom allmänna råd inte är juridiskt bindande har Transportstyrelsen möjlighet att göra individuella bedömningar i de fall där ett eller ett fåtal alkoholmarkörer är förhöjda under observationsperioden.

 

Trots detta ser vi hur Transportstyrelsen regelmässigt beslutar att avslå ansökningar om körkortstillstånd eller återkalla körkort för personer som under en observationsperiod uppvisat enstaka förhöjda värden av alkoholmarkörerna PEth eller CDT. Det räcker med ett enda förhöjt värde för att personen inte ska anses ha uppfyllt kravet på varaktig verifierad nykterhet – även när värdet marginellt överstiger referensvärdet. I en sådan situation tvingas körkortshavaren ansöka om körkortstillstånd på nytt och genomgå en ny observationsperiod om sex månader – vilket medför att personen förlorar både sin rörlighet och ofta sin försörjning under denna tid.

 

Avslag och återkallelser på grund av förhöjda alkoholvärden – utan koppling till tidigare alkoholmissbruk

En särskilt utsatt grupp utgörs av personer som får avslag på sin ansökan om körkortstillstånd eller får sitt körkort återkallat enbart på grund av ett enstaka förhöjt alkoholvärde under sin observationstid – trots att deras tidigare missbruksproblematik inte haft någon koppling till alkohol, utan istället till en narkotikaklassad substans. Liksom personer med diagnosen missbruk eller beroende av alkohol, måste även denna grupp genomgå en observationsperiod och lämna prover avseende både alkohol och narkotika för att kunna få tillbaka sitt körkort. Detta gäller även om diagnosen ligger flera år tillbaka i tiden. Trots att deras tidigare diagnos inte varit relaterad till alkohol och att det saknas medicinska tecken på alkoholmissbruk, riskerar de ändå att nekas körkort eller körkortstillstånd om de under observationsperioden uppvisar ett förhöjt värde av en alkoholmarkör, såsom PEth eller CDT.

 

Det nuvarande regelverket innebär därmed att en person som varit fri från sitt tidigare narkotikamissbruk eller -beroende i många år kan anses olämplig att inneha körkort på grund av ett enstaka förhöjt värde av en alkoholmarkör, även om inget i övrigt tyder på ett skadligt eller regelbundet bruk av alkohol. Ett tydligt exempel från vår praktiska erfarenhet är en person som diagnostiserades med beroende av en annan substans än alkohol år 2011, men än idag fortsätter att nekas körkortstillstånd då han uppvisar förhöjda CDT-värden (men inte PETh-värden) – trots flera läkares utlåtanden om att de förhöjda CDT-värden är svårtolkade i hans fall och att det kan finnas en annan förklaring till de förhöjda värdena.

 

Körkortsinnehav kan medges ändå – om omständigheterna visar att prognosen är fortsatt god

I Transportstyrelsens medicinska föreskrifter finns en viktig bestämmelse som anger att fortsatt körkortsinnehav kan medges även om kravet på verifierad nykterhet inte är uppfyllt – nämligen om omständigheterna i övrigt tyder på en god prognos.

 

Transportstyrelsen ska alltså, med utgångspunkt i de medicinska föreskrifterna, göra en bedömning av huruvida fortsatt körkortsinnehav kan medges trots att en körkortshavare inte har uppfyllt kravet på verifierad nykterhet – det vill säga inte haft alla alkoholmarkörer under referensvärdet under observationsperioden. Trots detta gör Transportstyrelsen, enligt vår erfarenhet, aldrig en sådan uttrycklig bedömning i sina beslut om återkallelse. Myndigheten hänvisar inte heller till bestämmelsen i sina beslut, vilket innebär att den enskilde inte får korrekt information om de tillämpliga reglerna och därmed försvåras att tillvarata sina rättigheter.

 

En viktig aspekt att känna till, är att läkaren i det läkarintyg som lämnas in till Tranportstyrelsen tydligt ska ange om denne bedömer att omständigheterna i övrigt talar för en god prognos. Nedan följer ett utdrag från det läkarintyg som Transportstyrelsen kräver in.

 

ree

 

Trots detta är det tydligt att Transportstyrelsen regelmässigt bortser från läkarens bedömning, även när läkaren tydligt markerat att prognosen för nykterhet är god och motiverat denna bedömning i intyget. Detta väcker frågor om syftet med att läkaren alls ska göra denna prognosbedömning i intyget.

 

Det förekommer även fall där läkaren har markerat att denne inte kan bedöma prognosen för nykterhet (rutan “Kan ej bedömas” i intyget), vilket ofta är en naturlig följd av att det är första gången läkaren träffar personen och därför saknar tillräckligt underlag för en sådan bedömning. Av de medicinska föreskrifterna framgår dock att exempel på en god prognos kan vara ”särskilt goda resultat av genomförd rehabilitering". Det är alltså inte enbart läkarens bedömning som ska tillmätas betydelse – den enskilde bör rimligen kunna styrka en god prognos för nykterhet även på andra sätt, exempelvis genom att inkomma med dokumentation från genomförd behandling. Ett problematiskt moment i detta sammanhang är dock att den enskilde då behöver ha genomgått behandling för att kunna uppfylla kravet på att omständigheterna i övrigt talar för en god prognos – trots att behandling i många fall inte ens är nödvändig. Detta skapar ett moment 22, där det i praktiken blir nästintill omöjligt att bevisa en god prognos utan att först ha genomgått behandling.

 

Trots att flera av våra klienter kunnat uppvisa dokumentation som styrker en god prognos för nykterhet har Transportstyrelsen inte berört frågan i sina beslut – inte ens när läkaren uttryckligen bedömt prognosen för nykterhet som god och motiverat detta i läkarintyget.  I praktiken framstår det som närmast omöjligt för den enskilde att få gehör för att omständigheterna talar för en god prognos, även när det finns tydliga läkarintyg eller annan bevisning som styrker detta.

 

Avslutning

Samtidigt som den nya rättspraxisen kring PEth-värden har inneburit en viss lättnad i regelverket, eftersom missbruk inte längre kan fastställas enbart på grund av förhöjda PEth-prov, finns det alltså fortfarande en stor grupp människor som befinner sig i en svår situation. Detta beror på de långtgående krav som fortsatt ställs på personer med en historik av missbruk eller beroende – krav som är svåra att uppfylla och som kraftigt begränsar deras möjligheter att behålla eller återfå sitt körkort. I praktiken kan fortfarande personer som någon gång tidigare fått diagnosen missbruk eller beroende av alkohol – oavsett hur långt bak i tiden diagnosen ligger – nekas körkortsinnehav på grund av ett enda förhöjt värde av en alkoholmarkör. Än mer anmärkningsvärt är att detsamma gäller för personer som aldrig haft en diagnos avseende alkohol – men däremot en narkotikaklassad substans.

 

Detta skapar en rättsosäker situation där i övrigt medicinskt lämpliga personer förvägras möjligheten att återfå sitt körkort – och därmed ofta även sin försörjning och möjlighet till ett normalt liv.

 

Denna genomgång visar att det kvarstår flera angelägna frågor som måste tas upp i det fortsatta arbetet med att reformera och förtydliga regelverket för medicinska krav för körkort. Vi på Överklaga Juridik hoppas att rättsutvecklingen kommer att utvecklas i rätt riktning, där bedömningarna blir mer nyanserade och enskilda inte drabbas av orimliga konsekvenser på grund av föreskrifter och en praxis som inte tar hänsyn till individens faktiska situation.


bottom of page